Om Rödäng

En liten historisk beskrivning, del 1

Kan ett område som Rödäng ha någon historia av intresse frågar ni er säkert.
Nej, kanske inte, om man enbart blickar tillbaka på de knappt 30 år som stadsdelen funnits. Men marken och omgivningarna har varit föremål för människans påverkan i ett par århundranden. Det är om detta jag i ett par artiklar skall försöka förmedla. Samtidigt är det ju så att vi själva är med om att skapa vår egen historia. Vem vet, kanske om 50 år så kommer boken om Rödäng. Nåväl, till dess kan vi inrikta oss på tiden innan Rödäng bildades så länge. Det område som idag utgörs av bostadsområdet Rödäng var tidigare åkermark tillhörande bönder från byn Grisbacka. Området inköptes av Umeå kommun 1970. Stadsplanen antogs av kommunalfullmäktige den 18 dec. 1972.

Att området fick namnet Rödäng beror nog troligtvis på att namnsättarna ville associera områdesnamnet till det närbelägna Rödberget. Befolkningen på Grisbacka har dock i alla tider benämnt området som änget eller Grisbackaänget.Det har dock alltid funnits en avog inställning från planerare att använda sig av namnet Grisbacka, och man har vid olika tillfällen använt namnet Grubbe från grannbyn eller helt enkelt Backen. Namnet Grisbacka härrör sannolikt ej från djuret gris, utan från en jordbrukarsläkt vid namnet Griis som på 1500-talet bosatte sig i området. Namnet kan ha sitt ursprung från tyskans Gris (vitgrå) eller nederländskans Grijs (grå). På den äldsta kartan över Umeå och dess omgivningar (1693) används benämningen Grijsbacka. Hade man vid namnsättningen av Rödäng sökt sig tillbaka i historieböckerna kunde alltså området ha blivit benämnt Gråäng istället. Om detta hade varit att föredra kan ju diskuteras. Däremot kan vi konstatera att Rödbergets namn har blivit förvanskat under årens lopp. Tittar vi på äldre kartor så benämns berget Röberget.

Som tidigare nämnts utgjordes området av ängs- och betesmark för bönderna i Grisbacka. I gamla handlingar och kartor kan man se att området använts för jordbruksändamål redan i början av 1700-talet. Vid storskiftet 1802 delades marken upp i fem hemman. Området var dock i långa tider svår att bruka i och med att grundvattennivån var synnerligen hög samt att Tvärån vissa år översvämmades. Området var därmed mycket vattensjukt innan det blev föremål för utdikning i mitten av 1800-talet. Trots utdikningarna som gjordes var marken på vissa ställen svår att bruka under stora delar av sommarhalvåret. Den siste jordbrukaren som brukade området avvecklade sin verksamhet i början av 70-talet.

Bönderna hade två brukningsvägar för att dels ta sig ned på änget samt vidare ut till sina fäbodar som var belägna norr om nuvarande Hissjövägen. Den ena vägen var den som går vid Rödbergets östra fot och som fortfarande finns kvar, den används idag som motionsslinga. Den andra vägen var det s.k. Ängstået som var den stora vägen som sammanband byn med fäbodarna och utskiftena norr om byn. Vägen följde praktiskt taget nuvarande Klaverstråkets sträckning, dock förskjuten något åt väster. Vilket betyder att de nuvarande radhusen med adress Klaverstråket 2 till 74 (jämna nummer) står där vägen gick fram. Vägen fortsätter över Tvärån efter samma sträckning som den följer idag, med undantag för en liten sväng åt väster precis vid överfarten av ån, vidare rakt norrut över järnvägsspåret.

1896 invigdes järnvägen, delen Vännäs - Umeå. Strax öster om Ängstået där den korsade järnvägsspåret uppförde SJ en kombinerad banvaktsstuga och hållplats som fick namnet Grisbacka hpl. Den siste banvakten som bodde i banvaktsstugan hette Lundqvist. Före honom var det en Gyllensten som skall ha innehaft tjänsten. Här stannade framförallt rälsbussen som dagligen trafikerade sträckan Vännäs - Umeå. Hållplatsen revs i mitten av 70-talet. Numera står på samma plats Söderholms Traktors nybyggda traktorgarage. För Grisbackaborna var det således enkelt att ta sig med tåg från Umeå till ex.vis kungliga huvudstaden. Man spände fast sin resekoffert bak på cykeln, trampade längst tået ner till hållplatsen och inväntade rälsbussen som senare anslöt till det väntande tåget i Vännäs, tåget som skulle ta en ut i den stora världen. Tänk om vi kunde ha den möjligheten idag, att kunna kliva ombord på tåget vid bommarna vid Fläktvägen. Rödängs central nästa!